Hermann Hesse

Herman Hesse föddes i Tyskland 1877. Han
växte upp i ett strängt   pietistisk familj i
Schwaben. Fader var en känd kyrkohistoriker
 och modern en schweizisk missonärsdotter,
uppfostrad i Indien. Det ansågs självklart att
han skulle bli präst och han skickades därför
till Maulbronns kloster. Hans studier varade
inte länge då han hade mycket svårt att
anpassa sig till den evangeliska
undervisningen. Dessa olyckliga skolår speglas
 i romanen "Under hjulet" som bittert skildrar hur
 en känslig skolpojke tar skada av det
konventionella skolsystemet. Hesse rymde därför
från klostret och sattes då i urmakarlära. Han blev sedan bokhandlare i
Tübingen. Där började han skriva dikter. Det var år 1899. Han började
skriva artiklar i tidningar 1904 och kom samtidigt ut med sin första
roman "Peter Camenzind" som blev en stor succé.

Han bodde några år i stillhet vid Bodensjön men företog sedan 1911 en
resa till Ceylon och Indien, som genom moderns berättelser och minnen
hade genomsyrat hela hans barndom. Han skrev en bok om denna resa "Aus
lauter innerer Not", men mötet med den indiska verkligheten verkar ha
blivit en besvikelse för honom då han hade skapat en drömbild under sin
barndom om det vackra och heliga landet Indien.

Vid krigsutbrottet 1914 inställde han sig till armén och fick på grund
av sina goda förbindelser med Schweiz en civil medlarpost i Bern. Där
samlade han bland annat ihop litteratur åt krigsfångarna.
Men när han helt neutralt försökte tala några fridens och förnuftets ord
till sina upphetsade tyska bröder väckte han en storm av känslor. Den
mest framstående var den stora förbittring som märktes hos hans
medmänniskor. Han blev grovt smädad i den tyska pressen som den
fosterlandslöse skriftställaren som satte sig över gemenskapen i
fosterlandet.
Av allt att döma blev Hesse djupt skakad av denna våldsamma behandling.
Han drevs allt längre i sitt trots och äckel, han insåg att den
västerländska kulturens grunder inte höll och att han måste söka sig
till ett nytt land. Hans personliga kris blev ännu djupare då han
äktenskap löstes upp. Sjuk och olycklig ville han bota sin neuros hos en
läkare. Denne läkare blev hans intime vän och invigde honom i
psykoanalysen. Han började skriva igen när han flyttade till Tessins
soliga alplandskap. Där skrev han bland annat 1919 romanen "Demian". Den
gavs ut under pseudonymen Emil Sinclair. Huvudpersonen som slits mellan
religösa hemmets ordning och den lidelsefulla amoralismens kaos, får av
sin tvillingsjäl Demian hjälp att skapa harmoni i motsättningarna. Boken
fick stor betydelse i det krigsplågade Tyskland och gjorde Hermann Hesse
riktigt berömd.


I hans senare verk märks ett fördjupat intresse för den tyska psykologen
Jungs begrepp. Som till exempel introversion, extroversion och det
kollektiva omedvetna.

Dubbelheten i människans natur upphörde inte hatt fascinera Hesse utan
blev ett genomgående tema i hans senare verk. Från vantrivelsen i
efterkrigstidens värld sökte han sig till den indiska mystiken. I
romanen Siddhartha (1922) berättar han med djup inlevelse om en indisk
bramanpojke som ger sig ut i världen för att finna lyckan och livets
mening.
I Stäppvargen (1927) kom hans stora uppgörelse med den moderna tid han
levde i. Den handlar om Harry Haller som framställs som en lärd,
ekonomiskt oberoende enstöring som känner sig utanför all mänsklig
gemenskap. Han grubblar ständigt om sin situation och kampen han har
inom sig mellan människan och driftvarelsen stäppvargen. Han dels via en
serie av misslyckade försök till harmoni genom olika upplevelser fram
till en insikt om att kravet på personlighetens enhet är falsk;
människan rymmer alltså otaliga jag inom sig.

Narciss och Goldmund (1930) handlar om två unga män som går mycket
skilda vägar. Goldmund blir inte någon from, asketisk munk i klostret
Mariabronn som hans vän Narciss. Han flyr ut i världen, en vandrare utan
hem och mål. Överallt åtrår kvinnorna honom och han får inte nog av dem
heller. Men döden finns alltid i hans närhet, också i vällustens
ögonblick. En väg till sig själv finner han så småningom i konsten . Där
kan han och Narciss, som nu är munk, mötas på nytt.

Österlandsfärden (1932) Handlar om en hemlighetsfull orden och dess
sällsamma resa genom tid och rum. Berättelsen blev en stor succé och
ansågs som en hyllning till diktarkonsten. Mycket I den påminner och
pekar fram emot hans nästa bok Glaspärlespelet  som kom 1943.
Glaspärlespelet är en utopisk berättelse om en hemlig orden I
framtidslandet Kastalien. Huvudpersonen Johan Knecht tillhr en krets av
utvalda ordensmedlemmar, vilkas liv upptas av en lek vars mål är deras
egna fulländning. Knecht stiger mot allt hgre poster I orden, men en
inre osäkerhet om värdet av leken driver honom att lämna kastalien för
att gå ut I världen och försöka hjälpa dess lidande befolkning. Mer än
något annat av hans verk bidrog det till att Hesse fick nobelpriset I
litteratur 1946.

Hesse påverkades hela tiden mycket av omvärlden och hans egna
funderingar på människans natur. Som när han sökte sig till den
österländska kulturen och då skrev Siddhartha. Han hade också I flera
omgångar dragningar till kollektiv utanför samhället som t ex Hare
Krishna.

Han skrev mycket psykologiska romaner av vilka den viktigaste är Demian.

Hermann Hesse dog 1962, han var då 85 år gammal